Ett fram två tillbaka
Träning, träning, träning. Allt vi gör med Snoddas är att träna. Dock går det inte så bra som jag vill. Inkallning går så där. När inte löven eller Snoddas egen skugga distraherar honom. Svårt att veta hur man ska göra också. I litteraturen framgår det att man ska vara tydlig och det tycker jag att jag är, dock från feedbacken från Snoddas så är jag inte så tydlig som jag själv tror.
-Matte jag förstår inte.
Vi övade ute utanför mitt hus igår. Då hade han inte fått vara ute i skogen eller lös den dagen så det fanns bra med energi i den lilla hundkroppen. Kanske lite väl för mycket? Just nu är "gå fint i koppel", inkallning och stanna som vi mest vill få bukt med. Dock menar husse att vi måste börja om från början igen och inte göra det för svårt för honnom. Vilket betyder mer täning innomhus med mindre disstraktioner. För mig som är en mycket otåligare människa än husse känns det frustrerande men det är nog rätta vägen att gå ändå. Samtidigt som jag vill lära Snoddas en massa saker måste jag lära mig vara tålmodig för att vi båda ska komma någon stans. Jag är mer van med hundar som tar egna intiativ och som man bara kan berämma när gom gör rätt och rätta när det inte blir det. Snoddas å andra sidan vill inte göra något fel så i stället tar han inte så mycket egna intiativ.
-Jaha, vad ska vi göra här då?
