Utsällningen
Jo visst, han må ändå bara vara 4,5 månader men lite rosetter har han ändå lyckats snubbla över.
Det gick till på följande vis.
Inoficiell utställning på ön här i Umeå. Fin dag men hösten hade och har forrtfarande staden i ett stadigt grepp. Gled sakta upp på parkeringen, hundarna i de omkringliggande bilarna skällde lite försiktigt och gjorde oss uppmärksamma på dess närvaro. Vaccinationskontroll och sen va det dax....trodde vi ja. Men det var ganska många före oss men sen kom Snoddas tur. Husse lite nervös, men snoddas visste precis hur han skulle charma domaren.
Inoficiell utställning på ön här i Umeå. Fin dag men hösten hade och har forrtfarande staden i ett stadigt grepp. Gled sakta upp på parkeringen, hundarna i de omkringliggande bilarna skällde lite försiktigt och gjorde oss uppmärksamma på dess närvaro. Vaccinationskontroll och sen va det dax....trodde vi ja. Men det var ganska många före oss men sen kom Snoddas tur. Husse lite nervös, men snoddas visste precis hur han skulle charma domaren.
Olyckligtvis inte precis på samma sätt som husse tänkt. Men som korthas griffon är man ofta ensam i sin ras och hederspris lyckades han på något konstigt vänster ändå charma henne, Han har ju till exempel "ett ben i varje hörn" vilket vi ser som en stor fördel. Då han annars hade sett ganska lustig ut.
Sen kom provet. Gruppfinal. Läs: DA DA DA DA DAM. Konkurensen bestod av en vorsterhane. Han var också fin tycket vi tills han blev lite för intresserad av att äta upp Snoddas än att springa runt i ringen. Då blev Snoddas också bäst i gruppen för några såna fasoner uppskttas inte på utställning tydligen. Vilken fröjd. Dock gick det inte lika bra i finalen men det vill inte Snoddas att vi pratar om riktigt än...
